Plåt eller Järn (Fe) som uttrycksform är intressant, eftersom materialet är i ständigt förändring. Å andra sidan, är nästan alla material vi känner till, i ständig förändring. Det jag gillar med plåten- i synnerhet, tunn plåt, är möjligheten att låta naturen vara med om dess utformning och funktion. Om plåten är tunn, kan en lätt bris få den att vibrera. Regnet som faller på den kan ändra dess struktur i form av rost, och även yttre påverkan som en fågelskit, kan bidraga till hur vi ser på skulpturen- hur vi uppfattar det vi tittar på.
Jag experimenterar med ytan på den plåt eller järn jag använder. Jag kan beta (syra) ytan för att öppna den, så att den kan lättare ta emot fukten som jag vet påverkar järnet. Om jag betar ytan i bestämda eller obestämda mönster, kan jag påverka hur rostningen, framledes, kommer att uppfattas. Med andra ord, kan jag påverka rostnings processen. Om jag målar en yta, kommer den fortfarande att rosta, men jag saktar ner nedbrytnings processen. Detta experimenterar jag med. Och intressant, kul, och lärorikt, är det.
